- Diagnos
- LÄTTLÄST
- Informationsmaterial
- Adhd/Damp
- Cerebral pares, cp
- Flerfunktionshinder »
- Hydrocefalus
- Kortväxthet
- Osteogenesis imperfecta, medfödd benskörhet
- Muskelsjukdomar
- Plexus brachialis
- Prader-Willis Syndrom, PWS
- Ryggmärgsbråck
Välj RBU-förening
Vad är flerfunktionshinder?
När ett barn får en tidig hjärnskada kan det resultera i att flera olika områden i hjärnan skadas och barnet får ett antal funktionsnedsättningar. Detta brukar benämnas flerfunktionshinder. Det finns cirka 25 personer per 100 000 med flerfunktionshinder.
Sammansättningen av funktionsnedsättningar och de hinder de ger är högst individuella. Det kan exempelvis röra sig om ett omfattande rörelsehinder, utvecklingsstörning, syn- eller hörselnedsättningar. Ofta förekommer även autism, epilepsi, skolios, sömnstörningar och smärttillstånd. Koncentrations- och perceptionssvårigheter är också vanliga, liksom problem vid måltider och med sömnen.
Gemensamt för alla barn och ungdomar med flerfunktionshinder är att behovet av hjälp och stöd i vardagen är mycket stort. En grundlig utredning, där många professioner inom vårdområdet deltar, är nödvändigt för att barnen ska få de insatser och tekniska hjälpmedel de behöver för att vardagen ska fungera. Ett flerfunktionshinder ställer speciella krav på träning och habilitering. För att barnet ska få all hjälp det behöver är det viktigt att snabbt få en diagnos. När barnet är litet är det svårt att bedöma omfattningen av de olika funktionsnedsättningarna. Detta blir tydligare efter hand. Det är dock viktigt med hjälp och insatser även innan man helt kan säga omfattningen av funktionsnedsättningarna.
Med flerfunktionshinder följer dessutom ofta att kommunikationsförmågan är begränsad. I möten med barn och ungdomar med flerfunktionshinder blir därför ofta den alternativa kommunikationen som kroppsspråk, mimik och ögonkontakt extra viktig. Det är inte enbart barnet som har svårt att tolka sin omvärld, det kan också vara svårt att förstå barnets önskemål, känslor och behov. Det kräver både lyhördhet och respekt för barnets integritet. Eftersom det ställs stora krav på hela familjen är det angeläget att föräldrarna snabbt får information om vilka speciella stödinsatser som finns för dem och deras barn.
Barn och ungdomar med flerfunktionshinder är ingen enhetlig grupp. Varje barn har sin individuella sammansättning av hinder och begränsningar, men också sina egna förutsättningar. Det är de förutsättningarna som måste få styra hur barnets habilitering ska utformas.
Habilitering
För barn med flerfunktionshinder koncentreras ofta behandlingen på träning och stimulering. Behovet av stöd, träning och hjälpmedel bedöms på en habiliteringsmottagning av ett habiliteringsteam. Habiliteringens mål är att minska effekterna av funktionsnedsättningarna. Hur träningen läggs upp är beroende av de individuella behoven, men för små barn sker den oftast genom att med lek få barnet att upptäcka sin omvärld. Det är också vikigt att barn med flerfunktionshinder får de hjälpmedel de behöver för att sitta, stå, förflytta sig och kommunicera. Det gör dem delaktiga i socialt samspel med andra. Ett barn som inte hör eller kan tala behöver dessutom hjälpmedel för att kunna kommunicera. Ett barn som inte har fullgod syn behöver synhjälpmedel. Syncentralen har en viktig roll i detta.
Barn med mycket omfattande funktionsnedsättningar behöver både omvårdnad, vård och stimulans. Men det är viktigt att insatserna kring barnet sker på barnets villkor. För många människor och för stora krav kan bli ansträngande. Därför är samordning av insatserna nödvändig. Allt detta ska ske genom barnhabiliteringen.
Alla barn har rätt att bli bemötta på sina villkor och känna trygghet. De barn som har mest behov av stimulans och träning har ofta också svårast att själva medverka. Det ställer stora krav på inlevelseförmåga och fantasi hos alla kring barnet, inte minst föräldrar och syskon. Det är därför viktigt att hela familjen får det stöd som krävs och god information om sina rättigheter.
Barn med flerfunktionshinder och deras familjer behöver:
- Habiliteringsinsatser i samverkan med övriga samhällsinsatser
- Trygghet och omvårdnad på sina villkor
- Möjlighet att kommunicera
- Anpassade hjälpmedel
- Aktiv fritid
- Individuellt anpassad skolgång



