Verksamheten vid en habilitering ska ge personer med funktionshinder möjlighet att fungera så bra som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Habiliteringen regleras i hälso- och sjukvårdslagen och hör som regel till landstinget, men det finns undantag.
Kommunen ansvarar för habilitering i samband med vissa insatser enligt socialtjänstlagen, t ex daglig verksamhet och bostad med särskild service. Varje landsting har en eller flera habiliteringscentraler. Landstingen beslutar själva hur habiliteringen ska organiseras, men man brukar skilja mellan barnhabilitering och vuxenhabilitering.
Insatser inom habiliteringen ska formas efter vad barnet och familjen behöver. Insatserna kan vara av olika art – pedagogiska, sociala, medicinska, psykologiska eller tekniska. Därför finns många olika yrkesgrupper bland habiliteringens personal; kuratorer, sjukgymnaster, läkare, arbetsterapeuter, dietister, logopeder, talpedagoger, sjuksköterskor, förskolekonsulenter, psykologer, specialpedagoger med flera.
Vilka yrkesgrupper som finns på en habilitering varierar mellan landstingen och mellan olika habiliteringar. Omfattningen av stödet varierar också. Föräldrarna kan själva ta kontakt med habiliteringen, men det vanligaste är att man får en remiss från vårdcentral eller sjukhus.
Personalen ska ta hänsyn till barnets och familjens önskemål. Familjen ska också kunna vara med och planera vilka insatser som ska ges och vilka hjälpmedel som ska användas. En habiliteringsplan är en god hjälp i det arbetet. Insatser, tidsplaner och ansvarsområden blir tydliga. Alla vet vad som bestämts och vem som ansvarar för att planen verkligen genomförs. Det finns svart på vitt som stöd för minnet.